Bildningspraxis och didaktisk reflexivitet som anti-skolkultur
DOI:
https://doi.org/10.15626/pfs29.0304.04Nyckelord:
Informellt lärande, praxisgemenskap, anti-skolkultur, ungdomar, segregationAbstract
Ungdomar – och särskilt killar – i kommunala förortsskolor är den främsta elevgruppen som missgynnas av det nuvarande skolsystemet. Dessa elevers misslyckanden beskrivs ofta som resultatet av en ”anti-skolkultur”, vilket förklaras av stjälpande maskulinitetsnormer eller avsaknad av uppförandekoder. Trots – eller kanske på grund av – strukturell utestängning har flera självorganiserade utbildningsaktiviteter nyligen vuxit fram bland ungdomar. I den här artikeln visar jag hur tjejer och killar som bor i ett socioekonomiskt missgynnat område och som möter strukturella svårigheter i dagens skolsystem, hittar sätt att utmana eller övervinna denna underordning genom att arbeta med lokaltidningen Life i Orten. Genom att vända mig bort från det problemorienterade perspektivet och i stället diskutera hur ungdomar i förorten organiserar sig via informella lärandepraktiker, utvidgar jag diskussionen och begreppet ”anti-skolkultur” och inkluderar därmed produktiva perspektiv som hittills har förbisetts. Resultaten visar att arbetet med Life i Orten skapar empowerment och nya inlärningsprocesser för ungdomarna genom att möjliggöra för alternativa pedagogiska metoder. Denna frivilliga verksamhet utgör också ett sammanhang där ungdomarnas önskan om bildning kan uttryckas och det hjälper dem att formulera en kritik av det formella skolsystemet, vilket kan förstås som en didaktisk reflexivitet. Hos Life i Orten får ungdomarnas bildningslust komma till uttryck, utifrån arbetsformer som innebär större delaktighet och empowerment.
Statistik
Publicerad
Nummer
Sektion
Licens
Copyright (c) 2019 Majsa Allelin
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IngaBearbetningar 4.0 Internationell-licens.