Det svenska hos ramfaktorteorin

Abstract

Ramfaktorteorins »pionjärperiod» kan dateras till decenniet 1967–77 då Urban Dahllöfs och Ulf P. Lundgrens grundläggande arbeten publi-cerades. Teorin fungerade som en trojansk häst som inifrån, med bruk av etablerade argument och statistiska tekniker, bröt upp den svenska forskningen om under-visning och lärande vilken dittills dominerats av modeller hämtade från amerikansk beteendevetenskap. Därmed bidrog den till att öppna portarna för inflöde av samhällsvetenskapliga traditioner. Dess stora inflytande i skoldebatten berodde delvis på att den missförstods: begreppet »ramar» utnyttjades i allehanda polemiska sammanhang långt från de ursprungliga väl definierade frågeställningarna. Att teorin kom att utöva avsevärt inflytande över forskningen hade bland annat med dess svenskhet att göra. Datamaterialet var hämtat från svenska klassrum. Resul-taten berörde frågor kring differentiering, nivågruppering och kunskapsbehållning av relevans för den aktuella diskussionen om skolreformernas konsekvenser. Och bland alla tänkbara förhållanden som bestämmer vad som sker i skolan vände ramfaktorteorin uppmärksamheten mot ett område som i Sverige uppfattas som centralt: den statliga styrningen.