Gymnasieelevers erfarenheter av särskilt stöd

berättelser om utanförskap och tillhörighet

Abstract

Vad har stödinsatser för betydelse ur elevers perspektiv? Den här artikeln utgår från en intervjustudie med gymnasieelever om deras erfarenheter av särskilt stöd. Delar av det empiriska materialet har analyserats utifrån en narrativ ansats och teoretiska perspektiv kopplade till makt och identitet. Föreställningar om och innebörd av särskilda behov är komplexa och mångdimensionella. Ur analysen av två elevers berättelser framträder relationella aspekter som trygghet och delaktighet som betydelsefulla för eleverna. Analysen ger också en bild av hur särskilda behov och särskilt stöd är inbäddade i olika former för maktstrukturer där erfarenheter av att vara inkluderad eller exkluderad skapar olika identiteter. Vikten av att bemöta varje elev i behov av särskilt stöd som en unik individ är central i berättelserna. En slutsats som kan dras från resultaten är att en pedagogik som både är relationell och kunskapsutvecklande visar sig vara viktigt för elever i behov av särskilt stöd. Det konceptualiseras med det reciproka begreppsparet tillhörighet och tillblivelse, där inkludering förstås som något långt mer än skolplacering.