Styrd skolintegration för ökad likvärdighet och social sammanhållning

Abstract

Artikeln fokuserar på ett område som är relativt unikt i ett svenskt forskningssammanhang. Nämligen hur en kommun genom skolomorganisation och bussning av elever i sin F-6 verksamhet söker hantera skolsegregationens negativa effekter. Artikelns syfte är att beskriva och analysera hur ett narrativ för styrd skolintegration artikuleras av kommunala policyaktörer samt redogöra för hur detta narrativ understödjs av kontextuella omständigheter och processer. Studien bygger på intervjuer med kommunpolitiker, tjänstemän, rektorer, samt en av de föräldrar som var drivande i protesterna mot omorganisationen. Resultaten visar att policyaktörernas argumentation vilar mot ett förenande narrativ som förankras i skollagen, enhetsskolans ambition om en ”skola för alla”, kollegialt lärande och en grundmurad tilltro till att social interaktion mellan olika grupper av elever reducerar fördomar och överskrider sociala och etniska gränser. Analysen visar vidare att detta narrativ samvarierar med kontextuella omständigheter och processer: (i) strukturella villkor (avstånd mellan skolor, befintliga skolbyggnader, få friskolor), (ii) historiskt och kulturellt förenande meningssystem (lång vana av och behov av arbetskraftsinvandring samt att olikhet generellt uppfattas som berikande för utvecklingen av kulturell och ekonomisk tillväxt) samt (iii) engagerade policyaktörers förmåga att överskrida meningsskillnader (eniga kommunpolitiker, kontinuerlig och transparant kommunikation internt och externt kring reformprocessen). Genom att binda upp narrativets bärande argument mot en moraliskt motiverad meningsstruktur som förstärks av platsens strukturella och kulturella förutsättningar skapar policyaktörerna legitimitet inom den egna verksamheten och förmår även över tid överskrida lokalsamhällets oro och rädslor.