Barns perspektiv och mänskliga rättigheter: Godhetsmaximering eller kunskapsbildning?

Abstract

Barndom och barnkultur har under senare decennier kommit att intressera pedagogikforskare, till exempel pedagogiska etnografer som studerar barndom och barnkultur som »folkfenomen» i förändring, alltså inte i första hand barn som psykologiska enheter. Då aktualiseras barns perspektiv som informantperspektiv. Det har också blivit politiskt och praktiskt pedagogiskt viktigt att »ha ett barnperspektiv». Handlar det om hur ansvariga vuxna, forskare eller professionella, ser på barn, om vad som kan anses vara barns bästa, eller om hur barn själva uppfattar sina villkor? De här frågorna diskuteras i artikeln, med anknytning till empirisk barnforskning, till praktiskt pedagogiskt arbete med barn, och avseende demokratisträvanden för barns räkning.