Skrivutveckling hos elever med en historia av lässvårigheter

Abstract

Det är välbelagt att läs- och skrivsvårigheter ofta samförekommer (t.ex. Carretti m.fl., 2013; Sumner m.fl., 2013). Däremot saknas forskning om hur skrivutvecklingen ser ut över tid hos elever med en historia av lässvårigheter. I denna studie undersöktes textproduktion, språklig komplexitet och textkvalitet i narrativa texter skrivna i årskurs 3 och 6 av elever identifierade med typisk respektive svag avkodning och/eller läsförståelse i årskurs 2. Deltagare var 16 elever med svag avkodning (SA), 16 elever med svag läsförståelse (SL), 11 elever med svag avkodning och läsförståelse (SAL) samt 18 elever med typisk läsförmåga (TL). Textmaterialet bestod av den narrativa skrivuppgiften i det nationella ämnesprovet i svenska i årskurs 3 och 6. Texterna analyserades med hjälp av kvantitativa mått på textlängd, lexikal variation och narrativ kvalitet samt med parametriska analysmetoder (Anova, Mixed Anova). Resultaten visade på gruppskillnader i textlängd och lexikal variation i årskurs 3 och i narrativ kvalitet i årskurs 6, särskilt mellan TL och SAL. Huvudeffekten för tid och läsgrupp var signifikant för textlängd (p < ,001, p = ,016), lexikal variation (p < ,001, p = ,006) och narrativ kvalitet (p = ,002, p = ,007). Alla grupper uppvisade en positiv utveckling över tid, men det var framför allt SL som visade framsteg i textlängd och narrativ kvalitet, medan TL uppvisade en ökning i narrativ kvalitet. Sammantaget indikerar studien att en svag läsförståelse gör elever särskilt sårbara i skrivutvecklingen, men att enbart en svag läsförståelse inte utgör något hinder för att lära sig att skriva längre och bättre texter.