Substantivets pluralböjning i språkbad och traditionell undervisning
Abstract
För språkbadselever är andraspråket både ett inlärningsmål och ett verktyg att lära sig de övriga skolämnen. Metoden resulterar vanligen i en utmärkt kommunikationsförmåga, men såväl finska som utländska forskare har dokumenterat brister i den grammatiska kompetensen (t.ex. Harley, 1993; Ó Duibhir 2009; Nyqvist & Lahtinen 2021).
Konstruktioner med flera allomorfer och låg saliens (dvs. som är svåra lägga märke till i inputen under kommunikationen) har dokumenterats vara utmanande för kanadensiska språkbadselever (Harley, 1993). Eftersom ett stort antal allomorfer och deras låga saliens kännetecknar även pluralböjningen i svenskan är syftet med mitt föredrag att undersöka hur finskspråkiga språkbadselevernas behärskar den i skriftlig produktion i årskurserna 6 och 9 (n=109 respektive 108) och en jämförelsegrupp med 16-åriga första årets gymnasister (n=89) som fått traditionell undervisning. Skriftlig produktion av samma informanter har tidigare analyserats ur genus och species synvinkel (t.ex. Nyqvist & Lahtinen, 2021). Centrala frågor är:
- Vilka allomorfer av pluralsuffixet är de mest frekventa hos informanterna?
- Är bortfall av suffixet vanligare än användning av ett icke-normenligt suffix?
- Hur skiljer sig de olika informantgrupperna från varandra och varför?
Statistik
Publicerad
Nummer
Sektion
Licens
Copyright (c) 2023 Eeva-Liisa Nyqvist
Det här verket är licensierat under en Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell-licens.