Bisatser med struket ha som stilmarkör

Abstract

Det är välkänt att bisatser i modern svenska kan konstrueras utan finit ha: Man kunde se, att hon nyligen kommit från landet. Möjligheten att konstruera bisatser med ensamt supinum uppkommer under äldre nysvensk tid, och andelen ha-lösa bisatser ökar snabbt i svenskan fr.o.m. slutet av 1600-talet (se vidare Bäckström 2019 och Östman 2002). Under 1800-talet förefaller konstruktion med ensamt supinum haft något av en storhetstid. Därefter förskjuts variationsmönstret och bisatser med utsatt ha vinner ny terräng (jfr Thelander 2007:51 f.). I vårt föredrag ska vi redovisa en studie av växlingen mellan utsatt och utelämnat ha i bisatser från 1800-tal och tidigt 1900-tal. Utöver att studera förändringar i frekvens över tid ska vi redovisa en jämförelse av hur litterär dialog förhåller sig till annan samtida text i syfte att belysa hur bisatser med struket ha kan fungera som stilmarkör. Studien har genomförts som en del av projektet Hur skönlitteraturen gjorde svenskan modern som bedrivs med stöd av Vetenskapsrådet.