Konstvetenskapen i kolonicen

Abstract

Om vi vill att konstvetenskap ska fortsätta vara ett relevant fält för forskning och utbildning måste vi i högre grad än nu närma oss vår tids stora ödesfråga: den klimatkris och massutrotning som är en följd av vår överexploatering av planetens tillgångar, i synnerhet fossila bränslen. Det här är en fråga som redan engagerar konsthistoriker, och inom humaniora i stort hittar vi forskningsfält som miljöhumaniora och teoribildningar som posthumanism och nymaterialism. Jag tänker att forskningsdagarna är ett utmärkt tillfälle att utbyta erfarenheter, inventera pågående initiativ och tillsammans prata om hur vi som ämne kan ta chansen att inte bara spegla utan också ta aktiv del i den enorma omställningsprocess som vi har framför oss. Själv är jag på väg att styra in min forskning mot skärningspunkten mellan kolonialitet och klimatkris – och vad konst och konstvetenskap gör, och kan göra, på den platsen.